Dagis ack dagis....
Filip har berättat om ett par lite större pojkar på sitt dagis som enligt honom inte är hans kompisar. Enligt honom är det för att de slåss. Jag pratade vidare och sen kom det fram att de slagit honom ute på gården en gång på armen, men det verkade ha satt sig hos honom för han tycker de är lite läskiga efter det. Jag vet ju att han även slåss ibland när han bråkar med sina kompisar, men det har liksom inte blivit ett problem eftersom han inte verkar vara rädd för några andra barn, barn slåss ju ibland i den åldern men det är ju skillnad på att man kanske slåss nån gång mot en kompis och sen blir sams eller om man alltid slåss mot alla andra barn.
Jag tog såklart upp det med personalen och frågade lite om det förekommer problem med dessa barn. Det gjorde det. MEN dagis uppfattning är att:
"de här barnen är väldigt intensiva"
"de kan uppfattas som skrämmande av de små barnen"
"de andra barnen har hört oss i personalen prata så de här barnen får ofta skulden för allt so händer för att de andra barnen vet att personalen håller koll på dem".
En annan personal som arbetat där i 2 månader hävdade bestämt att det ALDRIG hänt något sådant under den tiden hon jobbat där och "de här barnen skriker och gapar väldigt mycket men slåss ALDRIG". Eh okej, rätta mig om jag har fel men jag har nog inte träffat ett enda barn som aldrig slåss. Så deras reaktion var minst sagt märklig tyckte jag och vi ska ha utvecklingssamtal imorgon och då kommer jag nog att diskutera detta lite mer ingående med dem. Jag förstår att de inte kan riva upp himmel och jord för allt som händer men om ett barn berättar att de blivit slagna av några som tydligen anses vara såna som slåss hela tiden, så kan ju inte personalen säga att "de slåss ALDRIG". Då känns det ju som att de menar att Filip hittat på allt och det kanske inte är omöjligt men de måste ju iaf gå till botten med det innan de börjar uttala sig tycker jag. Så vi får se var det landar, han är iaf inte rädd för att gå till dagis och han har sina fyra bästisar där som han älskar att leka med så jag har bara gett honom instruktioner att skrika "sluta" och ropa på fröken om något händer igen. To be continued.....
Jag tog såklart upp det med personalen och frågade lite om det förekommer problem med dessa barn. Det gjorde det. MEN dagis uppfattning är att:
"de här barnen är väldigt intensiva"
"de kan uppfattas som skrämmande av de små barnen"
"de andra barnen har hört oss i personalen prata så de här barnen får ofta skulden för allt so händer för att de andra barnen vet att personalen håller koll på dem".
En annan personal som arbetat där i 2 månader hävdade bestämt att det ALDRIG hänt något sådant under den tiden hon jobbat där och "de här barnen skriker och gapar väldigt mycket men slåss ALDRIG". Eh okej, rätta mig om jag har fel men jag har nog inte träffat ett enda barn som aldrig slåss. Så deras reaktion var minst sagt märklig tyckte jag och vi ska ha utvecklingssamtal imorgon och då kommer jag nog att diskutera detta lite mer ingående med dem. Jag förstår att de inte kan riva upp himmel och jord för allt som händer men om ett barn berättar att de blivit slagna av några som tydligen anses vara såna som slåss hela tiden, så kan ju inte personalen säga att "de slåss ALDRIG". Då känns det ju som att de menar att Filip hittat på allt och det kanske inte är omöjligt men de måste ju iaf gå till botten med det innan de börjar uttala sig tycker jag. Så vi får se var det landar, han är iaf inte rädd för att gå till dagis och han har sina fyra bästisar där som han älskar att leka med så jag har bara gett honom instruktioner att skrika "sluta" och ropa på fröken om något händer igen. To be continued.....
Kommentarer
Trackback
