Ärlighet in absurdum?
Läser precis en bok som heter "konsten att vara snäll". Intressant bok och den tar upp massor av intressanta saker kring ämnet snällhet. Bland annat det här med att vara "ärlig". Att "alltid säga vad jag tycker" har blivit ett slags hederskodex för att visa att man minsann inte är falsk och ljuger, utan vågar stå för sanningen i alla lägen. Att kalla sig "ärlig" har för mågna blivit en slags "sköld" för att säga elakheter och sen gömma sig bakom argumentet "jag var ju bara ärlig, skulle jag ljugit". Ett slags legitimt sätt att lätta på trycket på bekostnad av sina medmänniskor. Han som skrivit boken menar att man inte alls ska säga sanningen i alla lägen. Om tex en god vän precis köpt en tröja som de verkligen älskar och är jätteglada för men som man själv inte gillar, ska man då vara ärlig och säga till den personen "nä vilken ful tröja" och kanske förstöra deras glädje? Till vilken nytta? Stephan Einhorn heter iaf författaren om någon blir nyfiken på boken.
Kommentarer
Postat av: ingod
har du tråkigt? kolla in våran väldigt seriösa videoblogg
Postat av: nattvinge
Jag håller helt med! Klarar man inte att säga att man gillar tröjan så kanske man kan säga något annat, tex att färgen klär personen eller något, och finns det verkligen inte något så kan man vara tyst om tröjan... Den boken kanske jag kan låna någon gång? :-)
Postat av: Maria
Du får gärna låna boken, jag kan hojta till när jag är klar med den....
Trackback
