... och så ringde maken!
Man ska ju aldrig säga något sådär som jag gjorde (att jag ser fram emot Lomma besöket imorgon). Nu hade tydligen dagis ringt och meddelat att sonen var väldigt kelig och satt i knät på en av fröknarna. Tydligen har kräksjukan börjat härja och att han är kelig och sitter i knät är ju inget bra tecken (det gör han bara när han är sjuk eller riktigt trött). Så jag gissar på VAB imorgon? Om det inte visar sig vara falskt larm förstås, men det vet man ju först imorgon. Suck, jag osm tyckte vi klarat oss bra genom förra utbrottet, men nån gång ska man ju drabbas. Hem och äta vitpepparkorn nu för mig då känns det som.
Kommentarer
Trackback
