Helljokkers - familj, mode & kärlek i en salig blandning!

I fredags på julfesten snackade jag med en äldre kollega (50+) som jag ser lite som en mentor. Trots att han har en nyckelposition på ett bolag i en stor koncern så är han ändå oerhört jordnära och enkel som person. Han var också en av två personer från jobbet som fick reda på att jag sökte andra jobb innan jag sagt upp mig. Iaf så pratade vi lite om att jag ska sluta och han (som har rätt bra kontakt med våra chefer) berättade att han vid ett tillfälle pratat med min chef som då hade sagt (angående att jag ska sluta) att "NN är precis en sån person som vi behöver ha kvar hos oss". Han har inte sagt ett ljud till mig detta, men det värmer ju i hjärtat ändå att jag faktiskt tycks vara en person att räkna med i chefens ögon. Det ändrar dock inte min önskan att röra på mig, det är dags nu, men det känns skönt att veta att trots att man inte får höra det själv så har man ändå gjort ett intryck på folk. Men det är ändå synd att han inte klargjort detta till mig eftersom en av anledningarna till att jag sökte mig bort var den totala avsaknaden av omsorg om oss anställda. Men stolthet är en viktig egenskap för många människor och då får man också betala priset för detta.