Helljokkers - familj, mode & kärlek i en salig blandning!

På andra sidan vaddå kan man undra. Jo förut när jag jobbade som IT-tekniker, då fascinerades jag över hur folk kunde spara dokument på skrivbordet, som var så ologiskt ställe att ha saker på. H: tex var ju mkt mer lättillgängligt. Men det kunde ju inte de hjälpa för de förstod ju inte bättre....

Igår ringde jag supporten för att få hjälp med min dator, det som krånglade var offlinefilerna, så jag kunde inte komma åt filerna när jag jobbade utan nätverkskoppling. Jag såg i teknikernas ögon att de tänkte. Som jag brukade tänka.

Filerna ligger nämligen på skrivbordet.
Det är över.
Jag är på andra sidan.

Om jag fick leva om mitt liv igen, skulle jag göra fler misstag nästa gång. Jag skulle vara galnare än jag varit den här gången. Det finns väldigt få saker som jag tar allvarligt längre. Jag skulle definitivt vara mindre hygienisk.

Jag skulle ta fler chanser, jag skulle bestiga fler berg, jag skulle simma i fler floder och jag skulle njuta av fler solnedgångar. Jag skulle äta mer glass och mindre bönor. Vi skjuter allihop upp saker till den där dagen i framtiden som aldrig kommer.

Lite nu och då skulle jag uppträda som en galning. Jag skulle ha fler verkliga bekymmer och färre inbillade. Du förstår, jag var en sådan där människa som levde profylaktiskt, förnuftigt och förståndigt, timme efter timme och dag efter dag.

Åh, jag har haft mina ögonblick och om jag fick göra om alltihop igen skulle jag ha fler sådana ögonblick. Faktum är att jag skulle försöka att inte ha något annat än ögonblick, det ena efter det andra, istället för att leva så många åt i
framtiden.

Jag har varit en sådan där människa som inte gick någonstans utan en termometer, en hetvattenflaska, munvatten, en regnrock och fallskärm. Om jag fick göra om alltihop igen, skulle jag resa med mycket mindre bagage - mycket mindre. Jag skulle börja gå barfota tidigare på våren och hålla på längre om hösten. Jag skulle åka karusell, heja på fler människor och plocka fler blommor och dansa mycket oftare - om jag fick göra om alltihop igen.

Men du förstår - det får jag inte.

- En 82-årig mans funderingar över livet och dess förgänglighet.

Tydligen blir de flesta som mördas mördade av någon de känner. Alright tänkte jag, vilken tur att jag inte känner nån mördare då. Sen slog det mig att det vet man ju inte förrän man blivit mördad. Inte kan man vara säker nånstans!

... tror jag iaf. Därför funderar jag på hur lyckad man egentligen vill bli? En person i min närhet (vem det är spelar mindre roll) har berättat att sen hon/han fick en ledande befattning på jobbet så märks det att man hamnar lite ute i kylan. När man kommer in på fikarasten så blir folk lite tystare, lite stelare än vanligt. Folk man umgåtts med frågar kanske inte längre om man ska luncha. Som social person tycker jag att det verkar fruktansvärt att inte få vara med i gemenskapen, men det kanske vägs upp av andra faktorer när man väl är där? Men iaf, tanken dyker ju upp att man kanske ska hålla sig lite "lagom lyckad" för att slippa det problemet. Helt i enlighet med den svenska måttligheten.

Mina naturlagar det vill säga. Anledningen är att jag tittar på den trots att den innehåller följande element:

• Folk i serien kan övernaturliga saker - flyga, läka sår, läsa tankar
• Det förekommer resande i tiden
• Någon kan se in i framtiden

Dessa saker förbryllar mig, jag brukar vara självmordsbenägen efter sådär 10 min av Transformers, Star Trek, Star Wars och dylika filmer. Kanske är som med såna psykologiska klipp som visas en millisekund eller nåt som hjärnan uppfattar som man inte inser att man uppfattat. Kanske innehåller Heroes såna små klipp som intalar mig att jag tittar på en rolig komedi? Who knows, men tittar gör jag iaf. Dags att gå till TVn - dags för HEROES! :-)

Nu ska jag berätta en liten anekdot från gårdagen. Det var svågern som skulle sälja bil och de hade haft telefonsamtal med den intresserade köparen och sagt att de INTE under några omständigheter skulle gå under den summan de sagt. Han skulle då höra av sig igen inom nån vecka. Det gjorde han inte. Han hörde av sig efter typ två veckor och försökte då pruta igen. Svågern förklarade att de inte skulle ge med sig för att bilhandlaren bjudit dem ungefär samma summa som de själva bad honom om och för att sälja bilen privat så vill man ha lite extra för besväret det innebär (bilen hade ändå ett bra pris). Han sa då att han skulle fundera och fick på sig till v 33 ut sen skulle deras nya bil komma så sen var det för sent. Nu i mitten av v 34 ringer han igen (deras bil är försenad så han hade ren tur att den var kvar) och säger att han vill titta på bilen. Fine, tänker de och erbjuder honom att titta på den men påpekar att priset ligger kvar på samma nivå. Han åker från Göteborg till Helsingborg till sin son. Sen åker de ner till Malmö och tittar och klurar och har sig ett par timmar för att sen till slut dra fram en postväxel på fem tusen under beloppet svågern sagt. Kan ni gissa vem som åkte hem utan bil?  

Kvar lämnar han mig med den stora frågan: vad har han druckit/rökt/injecerat egentligen - och under hur lång tid?